Välkommen till
Pensionärspartiet i Nynäshamns Kommun

Tankar om rätten till vår död

För Sveriges befolkning har alltid och är fortfarande självbestämmanderätten en väsentlig del av en månghundraårig samhällsuppbyggnad. Men det existerar faktiskt fortfarande vissa begränsningar i den rätten. En av dessa infaller i slutskedet av våra liv och då beträffande rätten att själva bestämma när och hur vi vill ”resa” vidare. Detta trots att vi redan har trätt in i ett nytt årtusende med en fantastisk utveckling och kunskap av såväl teknik som anatomi, en mängd ackumulerad erfarenhet, kompetens samt inte minst en mängd sakkännedom i detta ämne.

Denna rätt till självbestämmande bromsas tyvärr fortfarande av, enkelt uttryckt, vårt stelbenta rättsväsende. Där lagar och paragrafer i mångt och mycket har sin grund i vår religion. En grund som lever kvar sedan den tid då gudstron var allenarådande och inte tillät någon förkortning av livet - eftersom livet var av Gud givet.

Vår trosuppfattning har lärt oss att ta avstånd från alla former av dödshjälp, som då även innefattande människovänliga former av denna hjälp. Den åsikten har, ivrigt påhejad av våra kristna förespråkare, jämställts med mord eller vållande till annans död. En smått befängd tanke som ännu lever kvar hos många oavsett samhällsklass.

Det samlade resultatet av detta utmynnar i många fall till ett stort svek mot den som ligger på sin dödsbädd, uppfylld av en enda önskan, nämligen att få lämna detta jordeliv. Men sorgligt nog oförmögen att själv klara av den fysiska handling som därmed skulle förkorta ett onödigt och långt lidande. En sådan hjälp är märkligt nog fortfarande straffbart i vårt upplysta land. Men i vår sekulariserade tid finns givetvis möjligheter att ändra på dessa lagar och förordningar, speciellt när samhällets utveckling hämmas av tidigare slentrianmässiga resolutioner.

Under tiden som mina tankar har kretsat runt detta problem, har frågan om aktiv dödshjälp fått en förnyad aktualitet. En internationell konferens i ämnet ”aktiv dödshjälp” ägde rum i Strasbourg den 12 oktober i år. Representanter från i stort sett hela världen hade samlats för att diskutera den problematiken. Något resultat från den konferensen har inte, vad jag vet, publicerats här i Sverige. Men att resonemang i frågan pågår, inte bara i Europa utan numera över hela världen, vilket gläder mig och ger hopp om en snar ändring av sjukvårdens regelverk.

Slutligen har det framkommit att ett förslag till en ny svensk förordning i detta ämne, liknande den holländska lagstiftningen, håller på att författas. Förslaget innebär att individen skall ha rätt att få eutanasi, vilket betyder en assisterad hjälp av läkare, för att lämna jordelivet och inte vara hänvisad till att någon anhörig vill och vågar agera medhjälpare.

Frågan är dock inte när utan om en svensk lagstiftning kan bli realitet i Sverige. Den styrande makten har nämligen, åtminstone hitintills, inte anser att en lagstiftning liknande den holländska är önskvärd i vårt land.

Enligt svensk lag är det idag tillåtet med passiv dödshjälp, genom att avbryta livsuppehållande insatser, eller att assistera någon att begå självmord. Däremot är det inte tillåtet för våra medborgare att själva välja när de vill avsluta livet, för att bli förskonad från ett fortsatt outhärdligt lidande.

Det borde vara en självklar rättighet för alla och envar att i liknande situationer kunna välja en smärtfri hädanfärd, i en för individen trygg miljö, omgärdad av sina närmaste.

Herta Godberg (pp)

Tidigare debattartiklar:

2007-07-03 Sommar och sol

2007-03-12 Ett katthem behövs

2007-03-10 Vad är det som händer?

2007-03-10 De förgängliga plusjobben

2007-02-12 Vad påverkade beslutet, kanske girighet, oförstånd eller möjligen påtryckning?

2007-01-28 ”Det som göms i snö kommer upp i tö”

2006 års debattartiklar